Desireé jobbar som forskningssjuksköterska

"Det som driver mig, det är den här känslan av att kanske få vara med när det hände. Som i våra ALS-studier, att jag var där när man hittade läkemedlet som stoppade eller som fördröjde utvecklingen av ALS."

Hör Desirée berätta mer om varför hon gillar sitt jobb i den här filmen. Du kan också läsa en utskriven version av vad som sägs.

Hej! 

Desireé heter jag. Jag jobbar på Akademiskt specialistcentrum, på Studieenheten som forskningssjuksköterska.

Studieenheten är en enhet, en mottagning, där vi bedriver kliniska studier. Det vill säga att olika företag eller sponsorer kommer till oss och har en studie som de vill genomföra, med kanske vaccin eller läkemedel, och då bedriver vi den forskningen här.

Jag trivs här för att jag älskar mina kollegor och vi har en fantastisk chef som får oss alla att må så himla bra. Vi har väldigt roligt och det är det som gör att man orkar komma till jobbet varje dag.

Det är regelbundet måndag till fredag, kontorstider. Det gör mycket när man har familj och småbarn.

Ja, vi bidrar ju med att forskningen går framåt. Vi är ju här och vi bedriver den. Det är vi som utför allting. Det är vi som ger vaccinet. Det är vi som gör undersökningarna och samlar in datan.

Det som driver mig, det är den här känslan av att kanske få vara med när det hände. Som i våra ALS-studier, att jag var där när man hittade läkemedlet som stoppade eller som fördröjde utvecklingen av ALS. Det är den känslan: att få vara med där det började.

Eftersom vi inte är en vårdgivande enhet, utan vi är en forskningsmottagning då. Det jag känner att vi ger deltagarna, det är tiden. Det får vi även höra från många deltagare, att de tycker att det är trevligt här. Att det verkar inte så stressigt, och det är nog för att vi planerar besöken bra och att vi tar oss den tiden.

Men sedan när det kommer till just ALS-forskningen, så är det ju hoppet vi ger dem. Att det bedrivs mycket kliniska studier nu inom ALS och att ett botemedel kanske är på väg, eller snart i alla fall.

Som forskningssjuksköterska måste man tycka om struktur, planera, ha ordning och reda. För det är mycket, det är väldigt fyrkantigt. Men också kanske man ska tycka om engelska, då alla protokoll, möten och sådant är på engelska. Även mejlkonversationer och så där.

Nu har jag jobbat mest med ALS-studierna och det är ju väldigt speciellt, för deltagarna är så fantastiska på det viset att de säger själva ”Jag är nog inte med när botemedlet kommer. Men jag bidrar i den här studien och gör så att nästkommande generation kanske får ta del av botemedlet.”

Det går rakt in i hjärtat. Jag har fått mycket tacksamhet gentemot livet generellt, att inte ta något för givet, att det är skört. Att man ska uppskatta det man har. Så att det har varit otroligt lärorikt och givande att få träffa dem.

Tack Desireé!